Something in between

Måsta allt vara svart eller vitt? Måste man alltid svaret på frågan antingen vara ja eller nej? Är det inte på tiden att kanske hitta ett nytt rum, en ny synvinkel på problemet och ett nytt svar på frågan. Jag tror vi är på väg dit. Det verkar som om fler och fler börjar se rummet som faktiskt finns där...borta...bara man vågar öppna den dörren. På dörrknoppen kan man med ett förstoringsglas läsa ¨En kreativ lösning¨. Vi börjar få ett nytt svar på frågan. Kanske börjar existera.

Must everything be black or white? Must the answer always be yes or no? Is it not time to maybe find new rooms, new angles to look at the problem and a new answer for the question. I think we are on the way there. It seems like more and more people starting to see the rooma thats right... there... just you dare to open that door. And on the doorknob you can read with a magnifer ¨A creativ solution¨. We are starting to get a new answer to the answer. Maybe is starting to exsist.





Sweetart in other cities

Sweetarten sprider sig och här nedan är två länkar till Malmö och Sthlm's 365bloggar med 2 vackra exempel och insperation till sweetart.

Sweetart i spreading. Here are two links to Malmö and Sthlm's 365blogs with beautiful examples and insperation for sweetart.


http://365malmo.wordpress.com/hur-du-kan-forgylla-din-stad/

http://365isthlm.wordpress.com/2009/06/10/utsmyckning-pa-soder/

This is Sweetart


Det finns något inom folk...

En önskan eller en djupt liggande begäran som ibland bubblar upp till ytan. Storstädernas oväsen och det konstanta mediabruset kväver oss inifrån. Något av det viktigaste är att ta en paus från detta, så att kroppen kan återhämta sig. Vissa är fullt medvetna om detta och tar sig tid att åka till platser där dom får vara helt ensama utan något mediabrus och för en stund leva på maskrosor och nyponrosor. Vissa är inte lika fullt medvetna om att dom ibland behöver komma ifrån bruset och bara få vara för en stund.

Jag hade dragit iväg under helgen med en kompis till en plats långt bortanför det som i vardagligt tal kallas civilisation. För att få upp värmen i stugan tänder vi upp en brasa och lutar oss tillbaka. På morgonen har elden slocknat och magen har börjat kurra. Vi tar och äter frukost, drar sedan på oss kängor och stövlar. En väska med lite färdmat och en kamerautrustning som väger mer än någon av oss vill bära. Vi börjar traska ut i skogen genom lövskog och sedan in i granskog för att sedan komma ut i en ny lövskog. Vi kommer fram till en brant backe med en ännu brantare stenvägg. Vi inser båda att vi måste ta oss till toppen. Vi börjar vandra uppåt. halvvägs upp skär väskan in i axeln och en paus ligger mer än väl till pass. Vi rör oss lite runt berget för att hitta bästa vägen upp. Vi hittar en del som ser lite lättare ut och rör oss sakta upp. Vi kommer upp till toppen och fäller undan de sista grenarna för ansiktet. Vi möts av solen och av en skogslös plätt. I mitten av plätten står en av de mäktigaste enar jag sett. Jag rör mig runt den för att studera den och möts av... en... solstol... Jag ler större än jag visste att jag kunde göra och inser att här på ett ställe som ligger så svårt beläget har någon hittat sin plats där han eller hon kan sätta sig ner och andas ut och låta sina tankar få vara i fred.

Jag tror att det finns en djupare mening bakom alla övergivna stolar. Vissa är kanske medvetet placerade andra tror jag har blivit övergivna efter att dom spelat ut sitt syfte till den människan eller grupp som ställde den där från början. Trots detta är det ändå en sorts sweetart. Det är ett något som bryter folks dagliga brus och vanemönster. Det är vackert.
http://sweetart.blogg.se/2009/april/overgivna-stolar.html

Ta helgen till att pyssla

Gå ut och handla på dig allt du behöver för att förvandla helgen till en kreativ orgie. Använd dig av olika material och arbeta med olika former och storlekar på det du gör. Låt fantasin flöda och låt inget stoppa dig i din kreativitet (Förutom sweetarte's riktlinjer) Du kan finna lite insperation redan i bloggen. Ägna hela lördagen åt att pyssla och ta sedan söndagen och gå ut och sätt upp dina verk. Det kommer bli helt perfekt!

Glöm inte att fota dina verk och skicka dom till sweetartgbg@yahoo.se så kan dina verk bli publicerade i bloggen.



Statues also needs love - Stayer behöver oxå kärlek


Påskägg... Nuuu??

Ja vem har sagt att påskägg bara får delas ut under påsken, vem har sagt att julklappar bara får delas ut under jul.
Det är inte mer än vanlig paket och vanliga gåvoägg förklädda. Det finns inga regler för det här och den som påstår något sådant skall du inte tro på. Att ge bort ett påskägg till någon är en fin gest! Gör det! Gör det mer!
En gåva/present blir som mest uppskattad när den kommer oväntat som ett påskägg några månader för sent eller en julklapp några måndader för tidigt.



Ge saker liv #2

Vi ser på staden på ett nytt sätt. Ansikten börjar dyka upp över allt. Man har slutat gå ensam på stan. Alltid någon att prata med, vissa mer vänliga än andra. Några är riktigt otrevliga, och även träden har sina problem med begreppet varannan vatten.

We are looking at the city in a new way. Faces starts to appear everywhere. You´ve stopes walking alone on the streets. Always somebody around to talk to, some more friendly then others. Some are really nasty, and some trees have there problems with the saying to take every other water.


Sur-träd
Grumpy-tree


Alkolist-träd
Drunken-tree


Think small

Allt måste inte hela tiden vara stort. Allt man gör måste inte vara en stor plan om att erövra världen. Det blir oftast för stort och faller pladask. Börja tänk litet... lite mindre.... lite mindre. Där! Tänk allt i miniatyr. Kom ihåg att även den minsta skakningen kan påverka världen.

Everything dont have to be big and awsome. Everything you do don have to be a big plan on how to conquer the world. Often it gets to big and youĺl end up falling. Start to think small... smaller... smaller. There! Start to think in miniature way. Remember even the smallest groundshake can change the world.





Text: Here I go my first kiss



Text: Here I waited two years for her

RSS 2.0