Du har semester. Du har planerat 3 veckor på stranden med en altför snabbt smältande glass i handen. Var dag skall avslutas med grillning i den efterlämnade värmen från dagens sol. Avnjuta varje liten timma och varje lite solstrimma tills den dag du åter skall tillbaka till jobbet och åka dit innan solen gått upp och först åka hem efter att den gått ner.
Så nu står du där på din semester på bussstationen och väntar på bussen. Regnet smäller mot busskuren och du får ställa dig längst in mot väggen. Trots det skvätter regnet ner dina skor. Regn borde komma uppifrån och inte från en vinkel som lutar mer lutande tornet i pisa. Med det här är din semester. Bussen kommer och du går ut ur busskuren och väntar på att dörrarna skall öppnas. Och väntar, och väntar. Nu ja! 7 sekunder i regnet och du kan nu redan glömma att frisyren ser ut som du lämnade den imorse. Väl på bussen blir det uppehåll och humöret stiger en aning. Du kliver av bussen och skuttar iväg lite som ett barn glad över att vädret har vänt och du kan svära på att du ser några strålar som skiner igenom de något för gråa molnen. Du går upp efter gatan där du skall möta din kompis. Ser att han inte har dykt upp än. Du ställer dig på plats och väntar. Nu är den prick. 5,10, minuter sen. Du kollar uppåt och ner kommer den största skur du någonsin skådat. Du blir genomblöt direkt och.....

NE! Vänta nu lite. Det var inte alls vad som hände.
Du ställer dig på plats och väntar. Du är faktiskt två minuter tidig. medans du väntar på din kompis ser du att vädret faktiskt spicker upp mer och mer. Din kompis kommer precis efter 2 minuter. Solen har brutit igenom och allt börjar torka upp. Ni vandrar efter gatorna kolla ner mot gräsplätten ni vandrar förbi och inser att ni precis har blivit sweetartade på ett ytterst trevligt sätt. Någon har lämnat ett meddelande till er. Ett simpelt HEJ.